ἐντολή -ῆς [ἡ] (
éntolê [nom fém.] ; de
én : dans, et
télos : fin ;
éntéllô : commander)
<G1785> (68x)|| Commandement, injonction, précepte moral et religieux • Matthieu 5. 19 ; 15. 3, 6 ; 19. 17 ; 22. 36, 38, 40 ; Marc 7. 8, 9 ; 10. 5, 19 ; 12. 28-31 ; Luc 1. 6 ; 18. 20 ; 23. 56 ; Jean 14. 15, 21 ; 15. 10 ; 1 Corinthiens 7. 19 ; Éphésiens 2. 15 ; 6. 2 ; Hébreux 7. 5, 16, 18 ; 9. 19 ; Apocalypse 12. 17 ; 14. 12.
|| Ordre, commandement, instruction • Jean 11. 57 ; Actes 17. 15 ; Colossiens 4. 10.